05. b – Åtvidsnäs

Åtvidsnäs naturreservat ligger i nära anslutning till Åtvidaberg. Reservatet omfattar drygt 80 hektar och erbjuder ett varierat landskap av ädellövsmiljöer med olika öppenhet, betade hagmarker och fuktiga strandskogar. Området kan beskrivas som ett mosaiklandskap där öppna och mer slutna ytor avlöser varandra. Text: Frida Nilsson
Betesdrift bör påbörjas direkt efter restaurering för att förhindra igenväxning och främja ängsblommor. Foto Frida Nilsson.

När reservatet Åtvidsnäs bildades 2017 pågick betesdrift på 16 hektar. Inom projektet har 45 hektar ekhagmark restaurerats och fem hektar gran­ plantering omförts till betesmark.

Historiska kartor visar att området var betydligt öppnare för 100 år sedan. Under 1900-­talet upphörde betesdriften i större delen av området och åkrarna planterades igen med gran.

Tidigt samarbete med djurhållare

I projektet restaurerades stora ytor till bete. Därför genomfördes diskussioner med djurhållarna redan då skötselplanen skrevs. Genom denna tidiga dialog kring fållindelningar, vattenförsörjning och planteringar i betesmarken kunde samarbetet underlättas på flera sätt; gemensamma förväntningar blev tydligare och onödiga begränsningar i skötselplanen kunde undvikas.

Stängseldragning, grindar och fångstfållor planerades utifrån att det skulle bli så smidigt som möjligt att flytta djuren mellan fållorna. Befintliga stängsel justerades för att så många fållor som möjligt skulle få tillgång till naturligt vatten. En vall, som från början var tänkt att ingå i samma fålla som naturbetesmarken, stängslades ifrån. Det visade sig vara särskilt bra torråret 2018, då det var brist på foder att skörda.

En restaurering i tre etapper

Restaureringsarbetet delades upp i flera etapper, vilket hade flera orsaker. Att genomföra allt på en gång hade varit tidskrävande, eftersom området är stort och geografiskt spretigt. Dessutom behövde stora virkesmängder hanteras, framförallt på grund av avvecklingen av flera granplanteringar. Genom att restaureringen delades upp i etapper hann huggningen genomföras medan mark­ och väderförhållanden var goda. En annan positiv effekt var att alla delområden hann stängslas direkt efter huggning. Det gjorde att betesdjuren kunde släppas på samma år som restaureringen skett.

I de snåriga strandskogarna var det en fördel att låta djuren beta ett par säsonger innan huggningen. Genom betandet skapade djuren gläntor och gångar, som planeringen sedan kunde utgå ifrån.

Genom de olika etapperna blev det möjligt att genomföra en successiv miljöförändring för att de äldsta träden och deras kryptogamflora inte skulle bli ljuschockade. I första etappen avvecklades de stora granplanteringarna och för att inte chocka äldre träd i närheten avvaktade man några år med att friställa dessa. Även då gjordes avvägningar kring hur hårt det var lämpligt att hugga – i och med att området hade varit igenväxt under lång tid.

Efterarbete på granplanteringarna

Efter avvecklingen av granplanteringarna stubbfrästes ytorna, vilket underlättade för kommande åtgärder och skötsel av betet. Rent visuellt kom de före detta granåkrarna dess­ utom snabbare att se ut som betesmark.

Efter huggning och stubbfräsning låg stora ytor, utan vare sig gräs eller buskar öppna i reservatet. För att påskynda utvecklingen av naturvärden utfördes flera åtgärder som syftade till att skapa strukturer samt viktiga pollen­ och nektarresurser. Bland annat planterades hagmarksträd och ­buskar i stora burar, stockar placerades ut som död ved i området och sandbäddar anlades för att gynna pollinatörer.

Tack vare Life Bridging the Gap har en omfattande restaurering av i princip hela reservatet kunnat genomföras under bara några års tid. Det har varit stimulerande för förvaltaren och även gett positiv respons från såväl djurhållare som närboende och besökare i reservatet.