Plantering av träd och buskar

För att öka arealen ekmiljöer i framtiden och minska avstånden mellan värdefulla ekmiljöer är plantering en viktig åtgärd. Nya generationer av ekar, andra ädellövträd, blommande och bärande småträd och buskar skapar möjligheter för ekanknutna växter och djur att på sikt öka sina populationer och sprida sig till nya områden.
Målad bild på ekplanta

I ekområden där det är brist på unga ekar samt blommande buskar och småträd kan plantering vara en värdefull och lämplig åtgärd. Särskilt viktigt är det i och kring skyddsvärda ekmiljöer där det saknas naturlig föryngring. I projektet LIFE – Bridging the Gap genomför vi omfattande planteringar i flera områden, för att överbrygga glappet i tid och rum. I projektet sker planteringen främst på betesvall och på före detta granplanteringar.

Plantornas placering

Var och hur och med vilken täthet ska plantorna sättas? Frågan har inget enkelt svar, men som utgångspunkt kan en gammal spärrkronig ek ha en krondiameter på drygt 25 meter. Oftast planterar vi dock tätare än så, eftersom många träd dör innan de blir gamla. Det är lämpligt att plantera ekarna både som solitärer och gruppvisa med flera träd. Ekarna bör inte enbart planteras som solitärer eftersom medelålders gruppställda ekar kan bilda gammelträdskvaliteter tidigare än solitära träd.

Planteringarna görs mosaikartade och naturliga – med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna samt respektive områdes historik och målbild. Det kan vara bra att plantera taggiga buskar runt ekplantorna eftersom dessa skyddar träden när skyddsstängslingarna tas bort. Dessutom producerar buskarna nektar och pollen relativt kort tid efter planteringen. Plantering av blommande buskar och småträd görs också för att förstärka brynmiljöer. Planteringarna kan också öka konnektiviteten i landskapet genom att fungera som öar, stepping stones.

Små eller stora plantor

I LIFE BTG har vi valt att plantera träd och buskar i olika storlekar. Att plantera större buskar och träd ger många fördelar. Plantorna når snabbare en storlek där de inte kan betas av vilt eller tamboskap. De levererar också nektar och pollen snabbare samt har, med rätt skötsel, bättre överlevnad än små plantor. Om små plantor används behövs istället fler plantor, större ytor och skyddsstängsel. Nackdelen med större plantor är högre kostnader, mer etableringsarbete vid planteringen och ett större behov av vattning åren efter planteringen.

I projektet planterades ekarna dels i en storlek som benämns ”småträd” (cirka två meter höga) och dels i ett- eller tvååriga plantor (50-80 centimeter höga). Även buskar och småträd planterades i olika storlekar beroende på tillgång: från 50-80 centimeter höga bar- eller täckrotsplantor till cirka en meter höga krukodlade plantor. Täckrotsplantor eller krukade plantor är dyrare än barrotsplantor, men i gengäld är de mindre känsliga vid såväl hantering som etablering.

I tabellen härintill redovisas vilka arter som valts för plantering i ett större naturreservat i Linköpings kommun. Tabellen visar också fördelningen mellan arterna samt vilka olika plantstorlekar som använts.

Ursprung och kvalitet

Plantornas ursprung är viktigt. Därför har alla planterade ekar i projektet lokalt ursprung och är kontraktsodlade på plantskolor. Utgångspunkten bör vara att använda en så lokal frökälla som möjligt, för så många arter som möjligt. I det här projektet har det inte gått att lösa för alla arter av buskar och träd som planterats. En stor del av plantorna har istället varit av kvalitén E-planta med garanterat svensk frökälla.

Planteringsbädden

För större plantor som ekar i storleken småträd (två meter höga) grävs en planteringsbädd om cirka 70x70x70 cm. I bädden blandas den befintliga jorden med en lika stor andel planteringsjord. På styva leror kan marken behöva luckras upp en bit utanför bädden. Planteringsbädden ska göras något upphöjd jämfört med omkringliggande mark, för att ytvatten inte ska bli stående i bädden. För mindre plantor räcker det att marken fräses och luckras innan planteringen. Plantorna behöver skyddas från konkurrens av gräs och ogräs. Vi har använt vanlig markduk från trädgårdshandeln och lövflis. Utifrån våra erfarenheter är lövflis att föredra då dukarna över tid kan vara svåra att få stabila. Dukarna behöver dessutom plockas bort efter några år, vilket innebär ett betydande merarbete jämfört med flis.

Planteringstid

Senhösten är en lämplig tid för plantering eftersom eken är mycket känslig för torka vid etableringen. Då är plantorna invintrade och marken kan sätta sig ordentligt under en hel vinter och vår, innan plantan börjar växa

Skyddande stängsel

Planteringarna behöver skyddsstänglas. Val av stängslingsutförande är beroende av vilka djur som utgör det primära hotet mot plantorna. I betesmarker med nötkreatur stängslar vi stora ekar med 180 centimeter högt, harsäkert viltstängsel med en träöverliggare. Ett högt viltstängsel skyddar också mot klövvilt. I områden med får eller fälthare räcker det med 120 centimeter högt stängsel.

Årlig skötsel

För att få en god etablering av större plantor behöver de vattnas vid sommartorka. Vår utgångpunkt är att ha vattningsberedskap mellan juni och augusti. Vattning sker efter tio dagars högsommarvärme utan nederbörd. Stora ekplantor (två meter höga) vattnas med 200 liter åt gången. Vattning sker de två första växtsäsongerna. Tillsyn och reparation av stängsel samt ogräsbekämpning vid behov är också årliga insatser. Avveckling av skyddsstängsling planeras att kunna ske efter 10-12 år.

Att tänka på

Planteringen får inte ske i eller nära fornlämningar eller andra kulturlämningar. I fornlämningsrika områden kan samråd enligt kulturmiljölagen behöva göras med krav på utredning och förundersökning.

I många skötselplaner är det inte tillåtet att plantera. När nya skötselplaner skrivs eller revideras kan det därför vara bra att överväga om plantering ska tillåtas, eller kanske till och med rekommenderas, beroende på vad det skulle tillföra för trädkontinuitet, brynstrukturer och grön infrastruktur.