10. Mulmholkar

När ekar och andra lövträd blir gamla får de ofta håligheter i stammarna. Håligheterna uppstår när vedlevande svampar får förutsättningar att starta upp rötprocessen i stammarnas inre. Det händer till exempel när en grövre gren dör eller vid en barkskada. Beroende på svampart bryter svamparna ner och mjukar upp veden – antingen genom att bryta ner cellulosan så en brunröta skapas, eller genom att bryta ner både cellulosan och ligninet så att en vitröta skapas. Båda processerna underlättar för hackande fåglar och insekters larver att skapa håligheter. För ekar har forskning visat att denna process börjar när träden är cirka 250 år gamla, men för andra trädarter i norra Europa börjar den tidigare. Ett stort antal specialiserade insekter lever i ruttnande trä samt i svamparnas fruktkroppar och deras mycel.

Mulm – en viktig livsmiljö för hotade arter

Den mest exklusiva miljön är vedkomposten som bildas inne i trädstammen, den så kallade mulmen. I stora träd kan denna uppgå till flera kubikmeters volym. Mulmen består oftast av en blandning av träfragment, svampfragment och gamla rester från fågelbon och insekter. Det är främst skalbaggar som lever i denna miljö, men även sällsynta blomflugor, harkrankar och pseudoskorpioner utgör en del av de komplicerade nätverk av arter som bor i mulmen.

Studier har visat att eken är cirka 20 procent artrikare än andra ädellövträd. Tillsammans rymmer övriga ädellövträd ändå hela 70 procent av de arter som lever i ekar.

Eftersom gamla ihåliga träd är ovanliga på de flesta platser är denna fauna idag sällsynt och hotad. Med få lämpliga träd utspridda i landskapet uppstår luckor i både tid och rum, det vill säga en skev ålderssammansättning med brist på medelålders träd samt stora avstånd mellan de gamla träden. Det tar ofta lång tid att fylla dessa luckor naturligt, vilket innebär att arter riskerar att försvinna under tiden.

Vem vill bo i en mulmholk?

Studier i Sverige har visat att det är möjligt att efterlikna en del av de mikrohabitat som finns i ihåliga träd; studier från ett område visar att 70 procent (52 av 82) av de skalbaggsarter som hittades i håligheter på gamla ekar även hittades i träholkar fyllda med sågspån av ek och döda ekblad. En annan viktig kunskap från dessa studier är att ju högre fukt, desto fler tvåvingar – som till exempel harkrankar och blomflugor, koloniserar holkarna. En annan lärdom är att de arter som inte hittas i holkarna är i hög grad beroende av brunrötor (som skapas fav exempelvis svavelticka och oxtungesvamp) och den typen av mulm. Under de 15 år som studier av mulmholkar har bedrivits hittades läderbaggen i ett fåtal (sju procent) av holkarna. Detta kan jämföras med den taxonomiskt besläktade brun guldbagge (Potosia marmorata), som lever i samma miljö, och hittades i 37 procent av holkarna. Den mest troliga orsaken till detta är att brun guldbagge är en starkare flygare och snabbare hittar lämpliga livsmiljöer. Andra arter som varit vanliga i holkarna är några arter stumpbaggar, kortvingar, knotbaggen (Trox scaber), svart kamklobagge (Prionychus ater) och tjuvbaggen Ptinus fur men även ett fåtal exklusiva sällsyntheter som blåsbaggen Hypebaeus flavipes och fyrfläckad vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus) har hittats.

Exempel på arter funna i mulmholkar