Inom projektet har närmare 100 hektar ädellövskog restaurerats i Halltorp, varav 13 hektar till slåtteräng. Restaureringarna har föregåtts av omfattande förberedelse och genomförts etappvis i nära samråd med artexperter.
Flera år före projektets start påbörjades arbetet genom flera olika undersökningar. Bland annat utfördes trädinventeringar, inventering av steklar och flugor, genomgång av historiska arkivhandlingar, sammanställning av artfynd och en dendrokronologisk undersökning av ett urval träd.
Resultaten analyserades sedan i reservatets skötselråd, som består av artexperter för olika organismgrupper. Diskussionerna mynnade ut i en delvis ny skötselinriktning och en ny skötselplan. I skötselplanen ingår bland annat individuella trädvårdsplaner för reservatets värdefulla träd.
För att få grepp om hur många fler betesdjur som behövdes för att klara hävden i reservatet gjordes en betesplan. I samband med detta gjordes fållindelningen om. Idag hävdas hela reservatet av betande nötboskap och får. Det enda undantagna området är landborgsbranten, ett brant parti med ovanliga lundgräs som skulle missgynnas av bete.
Restaureringarna utfördes etappvis, där artexperter i skötselrådet löpande har varit involverade. Experterna har lämnat synpunkter på planerade åtgärder samt följt upp utförda röjningar och huggningar för att stämma av att god hänsyn tagits till rödlistade arter.
Restaureringsuppdragen har genomförts som motormanuella uppdrag med motorsåg och röjsåg. Röjningsavfall har skotats ut med mindre skotare, traktorvagn eller häst. Eftersom området har känsliga lerjordar kunde utkörningen bara ske under sensommar och tidig höst.
Åter en betad mosaikartad trädklädd betesmark I norra delen av reservatet finns ett område på 17 hektar som inte hade hävdats på länge och därför var igenväxt. I marken som sluttar ned mot Kalmarsund i väster finns äldre spärrgreniga ekar, äldre lind och hassel samt grov asp. Det finns även gott om död ved.
Efter restaureringen står alla äldre ekar mer öppet och buskage har lämnats som läskydd. En del lind och lönn har topphuggits för att få en skiktning i höjdled, och på sikt bli hamlingsträd. Yngre ek har veteraniserats. En del stammar av murgröna har kapats för att gynna gamla ekar vars egna krona var helt täckt och samtidigt minska det vindfång som ofta fäller svagare ekar vid kraftfulla stormar. Steniga höjdlägen med ek och hassel har lämnats mer orörda och vid kraftigt igenvuxna fuktstråk har södra sidan fått mer solljus. I den östra delen, som har mer skoglig karaktär, har de äldre trädindividerna friställts.
Under hösten då röjningsmaterialet skulle köras ut kom regnen tidigt. För att förstärka skotningsvägarna och undvika sönderkörning användes sprängmattor och en stor mängd röjningsmaterial lämnades kvar. Nästa planerade steg i restaureringen vid Halltorp är att återställa områdets hydrologi. Flera diken ska läggas igen så att vårflödena får hitta tillbaka till sina ursprungliga vägar ned mot Kalmarsund.
I reservatets östra del har en 3,5 hektar stor yta restaurerats till slåtteräng. Området saknade hävd och var före åtgärden fullkomligt igenväxt av klena lövträd och buskar. Nu är området halvöppet med solitära ekar, några grupper med äldre aspar och yngre nyhamlade askar. För att skapa läskydd i ängen sparades några större buskage.
Flera hundra stubbar har stubbfrästs. Därefter har ängen slagits tre gånger per år för att motverka röjgödslingen i form av oönskad vegetation. I de öppna partierna finns redan slåttergynnade växter och flera arter av orkidéer. Den rika blomningen är viktig som resurs för många av reservatets hotade insekter som lever av nektar och pollen.
Ett så speciellt område som Halltorp kräver extra tid för planering och samordning av åtgärder. Det har varit värdefullt att ha ett aktivt skötselråd som förvaltaren har kunnat diskutera planerade åtgärder med. Även kunniga och engagerade entreprenörer är guld värda.