08. Död ved

Död ved är, sitt namn till trots, i själva verket full av liv från andra organismer. Den döda veden finns i många olika former med flera olika successionsstadier som avlöser varandra. Successionsperioderna varierar stort beroende på trädslag men också på grovlek på veden, fuktighetsgrad och solexponering. Text: Jonas Hedin

I den inre delen av stammen har ekar kärnved. I kärnveden finns celler som inte längre leder vatten eller mineralämnen. Det innebär att eken får en mycket mer beständig ved jämfört med träd som saknar kärnved. Efter eken dött kan det ta flera hundra år innan ekens kärnved brutits ner. Däremot bryts ekens splintved ner relativt fort, det tar 10–15 år innan merparten av splinten konsumerats av svampar och insekter. Veden bryts ner i flera successionsfaser, vart och ett med olika artsamhällen. Gamla ekar innehåller stora mängder död ved och en stor mängd olika livsmiljöer. Därför är det viktigt att sträva efter att få så många riktigt gamla ekar som kan överleva så länge som möjligt.

En mångfald av död ved

Kunskap om vilka arter som finns i död ved i det område som förvaltas är viktig för att särskilt krävande arter ska kunna gynnas. I stora om­ råden kan det vara möjligt att skapa död ved av alla olika typer, i mindre områden får man utgå från vad som är mest lämpligt just där. Faunan av insekter i stående död ved är tydligt skild från den i liggande död ved, därför är det viktigt att spara död ved av båda typerna. Fallna stammar ska inte kapas eftersom hela stammar har en mer naturlig fuktighetsgradient som är viktig för exempelvis rötsvampar och insekter. Stammar uppkapade i längder är av betydligt mindre värde. Vindfällning vid storm är en naturlig företeelse som skapar värdefulla livsmiljöer – både genom den döda veden i sig, men också genom den lucka och markstörning som uppstår. Om vindfällen behöver flyttas, se till att stammarna lämnas kvar i området på en annan plats.

Att vissa utvalda levande träd är en lämplig åtgärd eftersom det ofta ger en kontinuerlig tillförsel av död ved över tid. Andra sätt är partiell ringbarkning, ringbarkning samt att fälla hela träd och låta dem ligga. Om det hindrar betesdriften kan grenarna i kronan läggas i en hög i närheten av den hela stammen.

Vid bevarande, skötsel och restaurering av ekrika skogar och trädklädda betesmarker finns flera viktiga saker att tänka på när det gäller död ved.

  • Sträva efter en mångfald av död ved.
  • Det ska finnas både klen och grov död ved, både stående och liggande, samt död ved i både soliga och skuggiga lägen.
  • Sträva efter att det bör finnas död ved i samtliga successionsstadier, åtminstone på lång sikt.
  • Bevara alla hålträd.
  • Spara naturliga vindfällen.
Dead wood at Valje Nature Reserve. Photo by Robert Ekholm.
Several piles of small dead wood were saved during clearing. Photo by Carina Greiff.
Fallen hollow oak tree with wood mould and jackdaw’s nest. Photo by Nicklas Jansson.

Detta kan du göra för att öka mängden död ved

  • Veteranisera om lämpliga träd finns. Se kapitel om veteranisering.
  • Ringbarka träd, helt eller partiellt. Gör det gärna med en trädlängds avstånd till stigar och vägar.
  • Peka ut platser för faunadepåer. Lägg ut död ved av träd som avverkats i närom­rådet. För hotade arter knutna till lågor kan det vara nödvändigt att berika ett skyddat område med riktigt grov död ekved som kan bestå i hundra år.
  • Vid behov kan högstubbar skapas av arborist eller skördare – men tänk på att ett helt dött träd innehåller betyd­ligt fler livsmiljöer.
  • Om det har tagits ned lövved i områ­den med ekoxar kanske det är lämpligt att skapa en ekoxekompost, se kapitlet om ekoxekomposter.
  • Det är mycket bättre att skapa små mängder död ved kontinuerligt då och då, jämfört med att tillskapa stora mängder vid ett tillfälle.
  • Vid GROT­uttag kan dödsfällor för vedlevande insekter skapas om högar­na får ligga ute över sommaren. Honor av skalbaggar lägger då sina ägg i den ved som senare ska flisas. Planera där­ för din skötselinsats så att huggning och röjning sker efter den 1 augusti och att flisning sker före den 1 april.

Genom att vid restaurering och löpande skötsel har den döda, men också mycket livfulla, veden i ständig åtanke går det att skapa en stor variation i livsmiljöer, och därmed också ett mycket artrikt landskap.

Vill du få notiser om kommande uppdateringar på webbplatsen

Ja tack!