Ekoxekomposter

En ekoxekompost består av ett antal stockar som delvis grävs ner i marken och därefter täcks med spån och flis. Ekoxekomposter efterliknar de naturliga miljöer där ekoxen lägger sina ägg och skapas för att gynna både ekoxen och många andra arter.
Målad bild på ekoxe-kompost

Ekoxen är Europas största skalbagge. Hanarna kan bli upp mot 9 centimeter och honorna runt 4 centimeter. Den är ovanlig i de flesta europeiska länderna och är en ansvarsart för EU. I Sverige är ekoxen relativt vanlig i vissa områden och förekommer främst i de sydöstra delarna av landet (Östergötland, Kalmar och Blekinge län). Ekoxen var dock vanligare förr. Den värmeälskande ekoxen har dels missgynnats av ett allt mer slutet landskap, utan skogsbeten och täta granskogar, och dels av skogsbruket. Under det senaste seklet har skogsbruket haft stort fokus på barrträd, vilket har lett till brist på grova lövträdslågor och stora lövträdsstubbar. Det drabbar förstås ekoxen som lever av lövträdsrötter och grova murkna lövträdstockar.

Flyger några veckor efter fem år som larv

Ekoxens larv har en lång utveckling, fyra till fem år. Äggen läggs av honorna en bit ner i marken, längs rotben eller under grova stockar av olika lövträdsarter – främst ek, bok, björk och hassel. Larven gnager i sig den murkna veden, till en början på ytskiktet, men ju mer rötad veden blir desto djupare gångar gör den. Oftast håller ekoxen till i veden under, eller strax, över marknivån. Efter fyra år är larven redo för förpuppning och under eftersommaren limmar den ihop jord och vedfragment till en äggformad kokong. Ekoxen kläcks till fullbildad skalbagge redan på hösten men stannar i kokongen till månadsskiftet maj–juni året därpå.

Under några veckor i juni är ekoxarna som flest. De kan då ses flyga i skymningen under ljumma kvällar. När hanarna är ute och flyger för att leta efter honor exponerar de sig och blir ganska snabbt tagna av rovdjur som hackspettar och kråkfåglar. Ofta samlas ekoxarna kring savflöden på träd där de slickar i sig den jäsande saven, hanarna slåss och vinnarna får para sig med honorna.

Bygg en ekoxekompost

För att gynna ekoxen kan man tillverka så kallade ekoxekomposter, miljöer som efterliknar de naturliga platser där arten lägger sina ägg. I grova drag är en ekoxekompost ett antal stockar som delvis grävs ner i marken och därefter täcks med spån och flis.

Platsen för ekoxekomposten ska väljas med omsorg, eftersom den kan ha stor betydelse för hur bra komposten kommer att fungera. Helst ska komposten ligga i en sluttning som vetter mot söder – med lättare väldränerad jord, eftersom ekoxens larver tycker om torra och varma platser. Det är också bra om det finns träd och buskar i anslutning. De fungerar som skydd från kråkfåglar och andra predatorer samt som start- och landningsplats för ekoxarna när de ska ut och flyga i skymningen.

När en plats valts ut grävs en grund grop (30–50 centimeter) som helst ska luta. Vid tätare jordar ska den helst även ha en dränering, så att inte vatten blir stående i gropen. I gropen ställs stockar av ek, bok, björk och/eller hassel. Grovlek och längd är valfri, men någonstans mellan 50 och 150 centimeter är ofta lagom. Några längre stockar kan vara bra om det inte finns träd i närheten där ekoxarna kan krypa upp om de vill ut och flyga. För att hålla stockarna på plats och försvåra för vildsvin att böka upp stockarna i jakten på ekoxens larver eller kokonger, kan ett hålband skruvas fast kring de yttersta stockarna. Sist fylls det resterande utrymmet runt och mellan stockarna med lövflis, lövspån eller sand. Därefter kan allt även täckas med ett lager jord.

Ekoxehonorna verkar kunna komma till komposterna för att lägga ägg redan under första säsongen. Därför är det bra om komposten anläggs så att den är klar i slutet av maj, när ekoxarna börjar bli aktiva. Komposterna kan även komma att nyttjas av många andra vedlevande skalbaggar, som till exempel gräsgrön guldbagge, stubbnoshornsbagge och orange rödrock.