Möjligheter
Restaurering och skötsel
Att restaurera igenväxta ekmiljöer är vår största möjlighet för att rädda dessa miljöer. Större restaureringsprojekt kan till exempel delfinansieras av EU:s Lifefond, även om restaurering kan göras i mindre skala. Det är också viktigt att det finns ett restaurerings stöd till betesmarker som är utformat på ett sådant sätt att olika typer av gräsmarker kan få stöd, alltså även trädbärande mosaikartade betesmarker.
Det behövs en storsatsning på skötsel av ekmiljöer. Den bästa och mest kostnadseffektiva skötseln för att bevara och utveckla ekmiljöer är att göra dem mer halvöppna och mosaikartade samt genom att återinföra bete. För att bevara hotade arter av främst vedlevande insekter behövs vidare en storsatsning på att öka mängden håligheter och andra livsmiljöer på efterträdarekarna. Här behöver livsmiljöer tillskapas genom aktiva åtgärder som mulmholkar och veteranisering (se kapitel Mulmholkar och Veteranisering). Allra störst nytta gör dessa insatser på lokaler och i landskap där det fortfarande finns många arter kvar, inklusive de hotade och rödlistade arterna. Det beror på att många hotade arter, både insekter och lavar som är knutna till gamla ekar, är svårspridda.
Det är även viktigt att bevara och sköta träd av andra trädslag som exempelvis ask, asp, avenbok, björk, bok, klibbal, lind och lönn eftersom de har många hålträdslevande arter gemensamma med eken. Dessa träd kan dels bli ihåliga betydligt snabbare än ekar, dels är ask och lönn viktiga rikbarksträd för många lavar.
Grön infrastruktur
Satsningen på grön infrastruktur är en möjlighet för ekmiljöerna. Exempelvis har Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Östergötland tagit fram värdenätverk och ädellövstrakter. Med hjälp av dem kan man se var arbetet med att binda ihop dessa miljöer behöver prioriteras. När det arbetet blir till konkreta genomförandeprojekt kan mycket vinnas.
Åtgärdsprogram för hotade arter
Utanför skyddade områden kan Länsstyrelserna arbeta med andra medel för att gynna ekmiljöer och binda ihop landskapet. Ett viktigt verktyg är arbetet med åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet och åtgärdsprogrammet för läderbagge.
Länsstyrelsen Kalmar om hotade arter
Länsstyrelsen Blekinge om hotade arter
Länsstyrelsen Östergötland om hotade arter
Kommunal landskapsplanering
Många kommuner är stora markägare. Genom att ta fram ekologiska landskapsplaner kan kommunerna arbeta på både kort och lång sikt för att gynna ekvärden. Se kapitlet om Linköpings kommun.
Klimatförändringar
För en stor del av den biologiska mångfalden är klimatförändringen ett hot, men eken kan klara höjda temperaturer och mer vatten vintertid bättre än de flesta andra trädslag. Klimatutmaningen för ekarna kan istället bli att klara av långa perioder av sommartorka.
Stolta markägare
Det finns många landskapsavsnitt i sydöstra Sverige som ännu har en hel del ekar kvar. Många markägare är väldigt stolta över sina gamla ekar. Här finns ett engagemang att stötta och utveckla. Med rätt bevarande och skötsel kan dessa miljöer på hundra års sikt åter bli artrika och hysa stora populationer av arter som idag är hotade.
Samverkan
För att lyckas med bevarandet av ekmiljöer och alla dess arter behöver dialogen mellan markägare och myndigheter fungera bra. Dessa marker behöver också vara ekonomiskt intressanta att sköta. Samverkan behövs även med den del av skogsnäringen som nyttjar eken för produktion av träprodukter. En nationell plan bör utarbetas där näringen, markägare och myndigheter enas om hur bevarandet av biologisk mångfald i ekmiljöerna och utvecklingen av eken som råvara i samhället ska hanteras.